På min praktik så tog det inte så lång tid innan de som jag jobbade med undrade vart jag bodde och jag svarade i en kyrka, de sa att de tyckte det var lite läskigt, är det inte kusligt på natten. Jag däremot var rädd för att säga vart jag bodde för jag visste vad det skulle betyda, de skulle veta att jag var kristen. Och vi har alla fördommar oavsett om vi är kristna eller inte om vissa människor. Det gick bra, visst fick man lite pikar ibland men de frågade vad jag tyckte om olika saker som homosexualitet, vi pratade en förmiddag till och från om skapelsen ur jorden blev till. Jag fick berätta att jag inte är rädd för att dö för då tror jag att jag kommer till himlen, små korn av min tro som jag fick dela, det var inte lätt och ibland kändes det som att det bröt ner mig. Förhoppningsvis har detta ändå gjort något bra för mig, när man tittar bakåt brukar det vara så.
Vad jag också tänkte på under andakten var att jag är rädd för att älska någon och bli älskad tillbaka, att ge sig helt till någon annan. Jag tror nog att mitt hjärta har blivit lite hårdare, jag hoppas att kärlek kan göra det mjukt igen.
Vad är du rädd för?

Detta foto i färg vad var jag tänkte på när Madde och jag pratade om att förlova oss, nu symboliserar det något jag förlorat och vill glömma. För er som sett One Tree Hill när denna "bild" är tagen så vet ni vad Lucas säger för er som inte sett här kommer det ungäfär så här
"När mina drömmar blir sanna då är det dig jag ser, då finns du vid min sida"
No comments:
Post a Comment