Inte den bästa av dagar

Snart är man fri att göra vad man vill, men vad vill man? Jag har ingen aning, jobba, ha trevliga jobbarkompisar, tjäna lite pengar så att man klarar sig. Jag tycker inte jag har så höga krav, kanske är det ett av problemen. Det finns för mycket att välja på. Men idag har inte varit den bästa dagen på länge. Såg verkligen fram emot att få träffa Mackan i början på nästa vecka, men jag vet hur det är, man måste prioritera, det går säkert fixa så att vi ses snart ändå. Jag har en plan. Sen kunde Simon inte spela squash i morgon, tråkigt men det kommer fler tillfällen. Jag träffar mina de klasskompisar jag hängt mest med, kanske för näst sista gången i morgon när vi ska jämföra våra hemtentor. Vi får se hur det blir, jag är inte riktigt färdig. I morgon får hälsan stå tillbaka lite till förmån för studierna, blir alttså ingen morgonpromenad.

Jag var hos Catta i eftermiddag och fick middag, det är alltid välkommet. Tittade på deras dator där en USB-port gått sönder och vad som gick göra, det gick i alla fall inte laga. Jag tyckte de skulle köpa en USB-hubb. Men vi pratade om relationer under maten och vi pratade lite om mig och Madde och att vi tittat på ringar och sen fyra månader senare så dumpar hon mig. Den har satt sig lite i magen den ligger där som en boll som gnager. Jag funderade massa på vägen hem, hon gav aldrig någon bra förklaring till att hon gick från att verkligen vilja förlöva sig till att dra sig undan på två månader. Jag kände mig bortprioriterad och försökte få min vilja fram med tvång. Sen drog hon sig undan och då kände jag mig ännu mer dålig och sårad så då blev jag lättretlig och var nog ärligt sista månaden inte rolig att umgås med, men hon hade ändrats. Det äter verkligen i magtrakten nu, ser inge vits med att gå och lägga mig nu jag kommer inte kunna sova på länge, kaknske skickar jag ett mail och ber henne förklara, patetiskt så klart men kanske det gör att jag mår bättre. Var det för att jag gick upp i vikt, för det gjorde jag några kilo, hon sa att jag inte ville ut och träffa folk, hon tog inte direkt några initiativ till det, sepciellt under vårat första år var vi väldigt mycket bara vi i hennes lägenhet, men vad vet jag. Jag trodde vi hade något speciellt det hade vi ju uppenbart inte, jag trodde vi pratade om allt, jag försökte i alla fall, även när jag tvivlade på våran relation så sa jag det och var förtvivlad men jag vågade i alla fall säga det. Trodde att skriva detta skulle ta bort det som gnager i magen det blev värre.

She was your first but not the ONE, från GREEK.

Några sömnlösa timmar farmför mig, kanske försöker fly in i FM världen om den kan tränga undan känslan. God natt.